Mobilen som födde ett ekosystem
De som är bekanta med varför och hur app stores och molntjänster påverkar oss på ett omvälvande sätt kan hoppa över den här korta, basala bakgrunden. Alla andra kommer upp till speed i ett kick.[ Formulera om.]
Webben föddes 1991 och sajter som gick att uppdatera av människor som inte kunde koda började bli vanliga runt 1996-98 och kallades av någon outgrundlig anledning bloggar. (Helt outgrundligt var det inte, det är en förkortning för Browser LOG.) Facebook öppnades upp utanför skolor och utanför USA 2006, Twitter kom 2007 och App Store kom 2008. [Kolla årtal ] Så varför pratar alla om digitaliseringen nu? Därför att vi befinner oss i det skede när flera saker samtidigt har fått kritisk massa. De tre största drivkrafterna är “De tre M:n”. Mobilen, Molnet och Maskinlärningen. Återigen, ingen av dem är nya, men det handlar om vad som har hänt med dem de senate åren, vad vi nu kan göra med dem.
Två år efter att iPhonen kom kunde analytiker börja se effekter i webbtrafiken. När Android kom ett år [ Kolla årtal ] senare och tillverkare som Samsung, HTC och Huwaii gjorde Apple sällskap, blev smartphones på väldigt kort tid standarden istället för den nischprodukt som många förståsigpåare hade förutspått att de skulle förbli. Just smarta mobiler --- och sen surfplattor --- visar på faran av att lyssna på experter som utgår från ekonomiska/teknologiska kalkyler och demografi, istället för att titta på mänskliga drivkrafter. Oftast tar det mycket längre tid än experterna tror innan en viss teknologi får en praktisk form. Tänk bara på hur många försök som föregick iPhonen --- allt från Apples egen Newton till Palm Pilot, Blackberrys och Nokias N900:a & E61:a. Otaliga försök till smartphones. Men alla dessa hade fysiska och knepiga mini-tangentbord eller små pennor man skulle skriva konstiga tecken med. Det var först när vi fick kombinationen av touchskärmar som hade virtuella tangentbord och App Store/Google Play som gav oss förmågan att bygga vår helt egen smartphone, som produkten lyfte. Även om några appar är väldigt mycket mer populära än andra, så har vi alla vår egen, personliga samling appar. Dessutom utvecklas iOS och Android kontinuerligt och vid varje större uppdatering är det som att få en ny smartphone.
De butiker som våra appar kommer från är lätta att glömma bort nu, när vi tar dem för givet. Men de har påverkat fler strukturer än vi tänker på, strukturer som vi kommer att ägna oss mycket åt senare. Framför allt gav de små företag och vanliga människor som saknade de stora mjukvaruutvecklarnas resurser en möjlighet att utveckla program --- appar --- och snabbt få dem distribuerade till en mycket stor publik. Självklart var det också ett nytt sätt för Apple att tjäna pengar. De tar cirka trettio procent av det pris vi betalar. En summa som kan låta hög, men då ska man också komma ihåg att apputvecklare till dags dato fått 60 miljarder dollar att dela på. Och det är bara i Apples App Store. (Samma sorts data är inte tillgängliga från Google Play.) När Apple lanserade App Store 2008 [Kolla datum ] tillhandahöll de också gratis utvecklingsverktyg för de som ville programmera appar. Detta var förhållandevis nytt i större sammanhang, eftersom många mjukvarujättar som Microsoft tjänade pengar på att sälja de program man använder för att bygga program. Utvecklingsverktygen för att bygga appar för iOS --- och senare för Andoid --- innehöll också färdiga moduler för de funktioner och tjänster som var inbyggda i telefonen och i operativsystemet. På så vis blev det ännu lättare för utvecklare att designa appar som utnyttjade funktioner eller, framför allt, kombinationer av funktioner.
Till exempel kunde en app använda telefonens inbyggda GPS för att hämta in användarens geografiska position. Och sen dela den med andra i ett email. Eller visa upp den på en karta. Utan att det krävde lång tid av utveckling. Återigen, nu för tiden tar vi det för givet att Instagram kan lägga in den plats en bild är tagen på. Vi tycker inte att det är något märkvärdigt. Men om vi tittar på den förmågan från perspektivet att det tidigare skulle varit mycket krångligare och mer resurskrävande att bygga den funktionen. Alltså som ett väldigt konkret exempel på ökad förändringstakt inom det digitala området. För om dina konkurrenter kan ge sina kunder nya funktioner väldigt snabbt och till lägre utvecklingskostnad genom att utveckla en app, då behöver ditt företag också skaffa sig den förmågan.
[Ruta: Vill du ladda ner utvecklingsverktygen för iOS eller Android och själv prova så hittar du dem på XXXXXXX och XXXXXXX.]
Smartphone-eran sammanföll dessutom med att vi fick infrastruktur som gjorde att vi kunde använda mobilerna på ett nytt sätt. Utbyggd 3G-täckning och mobiloperatörer som erbjöd abonnemang där datatrafik ingick. Plötsligt kunde vi surfa och maila var vi stod och var vi gick. De sociala medierna var inte sena att erbjuda sina tjänster som appar. Twitter kan med sina 180 tecken-poster ses som en tjänst som tagit direkt inspiration från mobilernas SMS. Och det ironiska att efter en kort nedgång efter att sociala medier blev populära är nu chat och “messaging” mycket större än sociala medier. Vilket inte är så konstigt eftersom vi interagerar mer med dem som står oss närmast. Användning av mobil datatrafik sköt i höjden på grund av dessa grundläggande drivkrafter: Att kommunicera med varandra. Internet och mobilerna hade redan givit oss en ny sorts kommunikation som vi tog till oss en masse. Email och SMS erbjöd oss bägge att utbyta meddelanden asynkront. Jag behövde inte vara uppkopplad direkt till dig, utan kunde skicka ett meddelande när jag så ville. Och du svarade när du ville. Email och SMS var de enskilt största kommunikationsformerna när smartphones kom och när operatörerna gav oss abonnemang där datatrafiken ingick, samtidig som iMessage, Google Talk och WhatsApp gav oss möjligheten att “SMS:a” på ett sätt som då uppfattades som “gratis”, jämfört med vanliga SMS. Eftersom meddelandena skickades som datatrafik; de gick via Internet.
Så där stod vi med förmågan att maila, messa och surfa i vår hand. Och till samma “flat rate” som vi åtta år tidigare vant oss vid för våra fasta Internet-uppkopplingar. Egentligen var det då inte konstigt att vårt digitala beteende ändrades i grunden. När vi hade Internet i vår ficka var vi än var, började vi också använda nätet på ett annat sätt.
Mobilen blev till och med en fjärrkontroll i våra hem i takt med att fler och fler saker blev uppkopplade. När det uppstår en övergripande standard -- trådlöst Internet via wi-fi eller mobilnät -- och en “universell enhet” som kan utnyttja denna standard, då tar saker fart. Särskilt som den universella enheten dessutom är modulärt uppbyggd och tillåter vem som helst att utveckla moduler. Jämfört med att spela musik från en stationär och “central” enhet i hemmet, upplevdes det snart mycket bekvämare att streama Spotify från mobilen till högtalarna och sen -- när Spotify Connect kom -- använda mobilen som fjärrkontroll oavsett vilken enhet som egentligen spelade musiken, till och med högtalarna själva för de som hade den funktionen. Vi fick då också samma, universella musikspelare oavsett om vi var ute och knallade och lyssnade i lurar eller satt i soffan. (Hade fest?)
Och när denna samverkan mellan våra drivkrafter och smarta mobiler fick kritisk massa --- någonstans runt 2012/2013 --- kunde också analytiker se en väldigt tydlig förändring i trafiken till stora webbplatser. Från att antalet människor som surfade mobilt ökade stadigt men långsamt, kom själva bladet på hockeyklubban och den mobila trafiken började öka med 50-60 procent.
Många experter --- kanske samma som trodde att smartphones bara skulle bli en nischprodukt--- drog då slutsatsen att mobilen skulle ta över från datorn. Det är den här typen av förutsägelser som är så farliga, eftersom de utgår från en enstaka parameter och sedan drar ett rakt streck från den in i framtiden. Men som vi redan sett, visade det sig att mobilerna istället lade grunden till ett nytt ekosystem med appar som kopplade ihop olika enheter med varandra via Internet. Och som kopplade ihop tjänster mellan dessa enheter.
Våra smartphones var inte inkörsporten till en mobil värld, de blev påfarten till en multi device-värld. En flera-enheters-värld.
Ett bra exempel är hur du nu kan titta på Netflix och HBO på din mobil, din surfplatta eller din Apple-TV och Chromecast. Och avsnittet fortsätter där du lämnade det om du byter enhet. Återigen var våra mänskliga drivkrafter starkare än experternas profetior och teknikutvecklingen. Vi vill hellre välja själva när, var och hur vi konsumerar teve, till exempel. Och vi ville välja själva på vilken enhet.
Och därför förvånar det säkert ingen när de upptäcker att av den totala mobiltrafiken till många stora sajter är egentligen hälften från mobiler och den andra hälften från surfplattor.
Andra som var tidiga på denna boll är den digitala anteckningsboken Evernote. Styrkan med den tjänsten är att du kan använda appen på mobilen, på surfplattan eller på datorn. Och du kan också använda den i din browser. 500 miljoner användare tycker att detta är mycket praktiskt. Förutom att det är ett bra exempel på utnyttja den standard, det ekosystem vi pratat om, så är Evernote också en pedagogisk demonstration av en företeelse som kommit att känneteckna vår digitala livsstil.
Istället för att mobilen tog över har vi fått en (digital) vardag som är “omnikanal”. Färska siffror visar att 65% av de som är mellan 16 och 28 nu är online på två enheter samtidigt.
Vi använder mobilen hela tiden, men vi växlar också hela tiden mellan flera andra enheter. Dessa blir snarare fler än färre, särskilt nu efter att “Internet Of Things” ger oss fler och fler tingestar i våra hem, på våra arbetsplatser och i våra städer som är uppkopplade. Det var som att mobilen visade vägen till det ekosystem vi har idag och här finns också den aha-upplevelse som många behöver få för att kunna öka farten på sin digitala innovation: De allra flesta känner mer eller mindre till det historiska skeende som vi beskrivit ovan. Och gör man inte det är det lätt att googla. Men vi är från våra traditionella utbildningar och, framför allt, i våra traditionella organisationer, så drillade i att hela tiden borra ned oss i något avgränsat. Gå djupare och djupare. Vilket är helt rätt när det handlar om att utvecklas inom ett särskilt ämne. Tyvärr smittar det också av sig på vårt förhållande till kanaler och tjänster. Just i en period där vi måste förändra gamla arbetssätt är det oerhört viktigt att se mönstret även i den teknologiska utvecklingen. Som med all önskvärd tydlighet säger oss att det monolitiska och linjära tänkandet nu är en black om foten för den som vill gå framåt. Nej, en särskild social kanal är inte viktigare än alla andra, har inte tagit över. Det är många som används på samma gång och vilka de är befinner sig i konstant flux. Nej, mobilen tog inte över från datorn. Det som istället hände var att vi fick ett ekosystem där massor av olika enheter hänger samma i en gemensam användarupplevelse. (Om du har byggt den på rätt sätt.) Det är det modulära systemet som är det nya, inte varje enskild del.