Introduktion (Roligare rubrik: Typ, Digitalisera eller dö - Ska du digitalisera eller öka förändringstakten? Det är samma sak.)
Det här är en oerhört praktisk guide till hur du ökar farten på din egen och din organisations utvecklingstakt. På grund av sakernas tillstånd kommer det därmed att handla mycket om digitalisering. Eftersom vi lever i en stor förändringstid där digitaliseringen är den enskilt starkaste drivkraften. Men du behöver inte vara UX-designer, kunna koda eller ha några andra förkunskaper för att ta till dig det följande. Däremot är det många som jobbar med marknadsföring, innehåll, kommunikation och angränsande som verkligen behöver ta till sig vad som händer om de ska fortsätta vara konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden.
Men om du jobbar med något av de yrken som är stadda i stor förändring ska du inte känna dig stressad. Alla befinner sig i en omställningsperiod nu. Även de som redan har ett “digitalt jobb” behöver ställa om sig till en värld där det digitala inte handlar om teknik, utan om ett arbetssätt. En värld där det digitala inte handlar om “data”, “internet” eller “appar”, utan om företagens hela verksamhet.
Det första du ska göra är inte heller att ge dig in i Big Data eller lära dig allt om Artificiell Intelligens. Vi har jobbat oss framåt till ett slags crescendo av buzzwords, men inget av dem motsvarar själva omställningen. De är alla bara olika delmängder eller verktyg på vägen mot det nya. Eller, kanske bättre, tillsammans skapar de det nya. Men var och ett för sig är inte något att stå efter.
Rent tekniskt har vi till exempel använt artificiell intelligens --- eller snarare maskininlärning, eftersom någon generell AI ännu inte existerar --- under många år nu. [Ge exempel?] Men det är först nu den har nått kritisk massa i konsumentprodukter. Detta har lett till stor uppmärksamhet och till många keynote speakers i ämnet på många konferenser. Men maskininlärning är bara ett av flera verktyg, som på grund av några fenomen vi snart ska gå igenom ger oss en katalysatoreffekt om vi ändrar vårt arbetssätt.
När man pratar om att digitalisera hela verksamheten så är “det digitala” inte något annat, någon specifik teknologi som ska lösa allt. Ingen av dessa är svaret på allt, de är verktyg som i olika grad kan hjälpa dig att förbättra delar av det ni gör.
Men stordata har idag svårt att hantera kvalitativ data, vilket blir viktigare och viktigare för kundupplevelser och artificiell intelligens är idag inte smartare än de regler och de kontexter som vi bygger. Vi kan alltså inte förlita oss på att någon av dessa enskilt skulle vara lösningen, vi behöver ett nytt, övergripande förhållningssätt till hur vi jobbar för att överhuvudtaget kunna dra nytta av olika digitala verktyg.
Det allra viktigaste budskapet i den här boken är istället att vi alla måste börja göra saker som inte är färdiga. Eller sluta tänka att det vi gör är färdigt när vi har gjort det. När vi har levererat det.
Det är ett väldigt intressant uttryck när folk säger att vi lever i en “leveranskultur”. Förutom att det låter som att det är bråttom och att det gäller att få saker gjort, så är det fascinerande hur var som då de facto blir ett fokus på att vara duktig gäller inte bara för individen, utan också för hela organisationer.
Självklart finns det en historia. I flera hundra år har vi mätt effektivitet i form av när vi blir klara med något. Och tidigare var det kanske inte så konstigt. Men just nu är leveransfokuset det enskilt största problemet om såväl enskilda människor som hela organisationer ska lyckas förändra hur de arbetar.
För den allt överskuggande skillnaden mellan de som jobbar med/i en hög utvecklingstakt och de som fortfarande inte gör det är att de förstnämnda aldrig blir klara. De gör aldrig färdigt. Tvärtom, medan de arbetar med vad de håller på med just nu, tänker de redan på nästa version.
Det som de levererar just nu är ett sätt att lära sig mer så att de kan leverera en bättre version av samma sak nästa gång. Och nästa. Och nästa. Tills det inte längre riktigt är samma sak. Inom utveckling av mjukvara -- inom programmering -- är detta inget nytt. Men inom nästan alla andra sorters verksamheter är det nästan 180 grader mot hur arbetet normalt går till. Och det som är nytt för i princip alla är att med flit göra saker som inte är hela produkten -- som bara omfattar delar av den och som inte ens är tillverkade i rätt material eller i rätt “upplösning” jämfört med en färdig produkt eller tjänst.
Att bygga sådana prototyper för att kunna testa idéer är inte heller något nytt. Flygplans- och bilindustrin har till exempel gjort de i över hundra år. Men, återigen, det tillhör inte alls det traditionella arbetssättet på till exempel en marknadsavdelning. När nu a) kostnaderna för att göra korta serier inom alla branscher och b) distributionskostnaderna bägge har dykt drastiskt så betyder det att jobba med prototyper inom alla områden blir en sådan enorm konkurrensfördel att de individer och företag som inte gör det obönhörligt hamnar på efterkälken.
Ta tjänster som ett tydligt exempel. Säg att en kommun vill effektivisera hanteringen av bygglov. Det skulle både sänka kommunens kostnader och öka värdet för invånarna att få ett beslut snabbare. Tidigare hade man gjort en förstudie och lagt mycket tid och pengar på att “räkna ut” hur man byggde denna tjänst på bästa sätt. Både i form av hur användaren ska interagera med tjänsten, hur den fungerar rent tekniskt bakom kulisserna och hur den dockar in i kommunens redan befintliga rutiner och system. När man fått godkänt på en sådan “uträkning” skulle man ha börjat producera -- börja programmera och designa -- och förutom några (interna) tekniska tester på vägen skulle man sedan lansera tjänsten när den var klar.
Idag kan vi istället göra en klickbar prototyp som i tillräckligt stor utsträckning upplevs som hur tjänsten ska bli. Utan att skriva en enda rad kod. Vi kan då låta både tjänstemän och kommuninvånare testa prototypen och utveckla den steg för steg tills vi har lärt oss så mycket om vad som funkar bäst att vi kan börja koda. Eller göra en prototyp av den del, testa den och börja bygga medan vi prototypar och testar nästa del.
Nu är det kanske någon protesterar och säger att kommunen ifråga borde väl istället använda blockchain och bygga en AI som sköter byggloven och som vi kommer åt via API:r från alla sorters enheter.
Och där har vi problemet med digitaliseringen i en liten ask.
Debattsidor, konferenser och föreläsningar är fyllda med prat om vad vi borde göra, vad som är det nya svarta. Gärna fokuserat på den senaste appen, den senaste sociala mediet eller den senaste teknologin. Men dessa är bara verktyg. Det spelar ingen roll om vi bygger en tjänst som på papperet är bättre för den använder blockchain eller något annat ifall vi samtidigt fortsätter att börja med att räkna ut hur allt ska vara. Om vi fortsätter att jobba traditionellt.
De två största krafterna som digitaliseringen erbjuder är att vi kan bryta ned komplexa system i delar och jobba med dessa delar parallellt istället för seriellt som tidigare. Och att vi kan bygga delarna på kontinuerlig feedback från de som ska använda den färdiga tjänsten.
Om vi inte utnyttjar dessa två krafter så har vi inte digitaliserat vår verksamhet, oavsett om vi använder blockchains eller fluxgeneratorer.
Det här ska vi gå igenom i ett antal olika delar.
Del ett av boken går igenom varför vi har en ökad förändringstakt, vilka som är de största drivkrafterna bakom det nya digitala beteendet och hur vissa digitalisering blev till en katalysator, en vändpunkt som satte fart på resten.
För den som anser sig ha ett bra grepp om varför förändringstakten ökar och varför det är så viktigt att öka farten på den digitala innovationen/utveckling så går det bra att hoppa över första kapitlet om bakgrunden till förändringarna. (Eller möjligtvis ögna stycket om Molnet före uppfriskning av minnet.)
Men innan vi kommer igång med de nya processerna ni behöver implementera, går vi igenom de nya verktyg ni behöver lära er att använda. Det avsnittet rekommenderar vi ingen att hoppa över eftersom det beskriver den verktygslåda som är en förutsättning för resten.
Utan dessa verktyg är det svårt att öka farten på digitaliseringen. Men att bara börja använda rätt applikationer hjälper föga. (Bara för att man använder Slack så har man inte satt fart.)